Hur humlan navigerar är en fråga som flera forskare har ägnat sig åt, men inte kommit fram till något exakt svar på. Vad som ändå har iakttagits är att när humlan lämnar boet flyger den ut en eller ett par meter, vänder sig sedan om och liksom tittar mot boet medan den flyger i små cirkelrörelser. Detta antas vara ett sätt för humlan att memorera kännetecken och navigeringspunkter för att sedan hitta hem. Efter en stund vågar sig humlorna på att göra större cirklar från boet för att slutligen lämna boet och mer målmedvetet söka sig till platser där det finns mat.
Om någonting i boets närområde förändras – en fotboll har rullat iväg och hamnat bredvid boet eller ett djur som tillfälligt har lagt sig i närheten – återupptar humlorna sina cirkulerande och undersökande flygningsmönster. De sista centimetrarna in i boet går de gärna snarare än flyger, för att med hjälp av doften bestämma om det är rätt bo de har hamnat vid.
Vid experiment har det visat sig att om man flyttar en humla upp till 3 km bort från boet kan den ändå hitta hem utan problem. Det tar olika lång tid för olika individer att hitta hem, men tillvägagångssättet är detsamma. Humlorna visar upp samma flygande cirkelmönster vid utsläppsplatsen som de gjorde initialt vid boet och gör därefter allt vidare cirklar.
Idag har jag spionerat på en humla. Den märkte ingenting. Den bara vimsade runt, för den kunde inte bestämma sig om den skulle sticka snabeln i en blå eller i en gul krokus i rabatten.
Den kanske har lika svårt att bestämma sig som när jag kommer till en parkeringsplats och det är många tomma rutor.
Ja visst är det roligt att spionera på humlor nu när man har en aning om varför de beter sig som de gör. Undrar vad humlorna tänker när de i förbifarten mellan boet och blommorna ser oss människor åka runt och vela mellan parkeringsplatser 🙂
Har väl alltid tyckt att humlor inte spänner min intressepilbåge direkt men har tänkt på att jag tycker de inger en harmonisk känsla då jag ser en komma flygandes förbi.
I boken jag läser nu pratas det om humlor som flygande teddybjörnar – en ganska träffande bild tycker jag 🙂
Hej igen Åsa!
Man tycker att det är så fantastiskt spännande att se ut i rymden. Nu senast har man fått se hur Jupiter ser ut, till exempel. Men här på jorden finns det ju humlor, som man aldrig har ägnat en tanke förrän nu! Så vi behöver inte åka så långt som för att hitta märkligheter! Tack för berättelserna!
Lole
Ja visst är micro lika spännande som macro!! Till helgen kommer det ännu mer spännande läsning då första gästbloggarens inlägg kommer upp.