I förra inlägget skrev jag att humlan har en päls som används för att bevara värmen, men det gör också att humlan kan råka ut för att bli alldeles för varm. Vid en kroppstemperatur över 44 grader dör de. Det är intressant att konstatera att humlor är mindre vanliga i varmare länder, som exempelvis medelhavsländerna. De humlearter som ändå förekommer där har kortare päls. Och precis som man gör vid Medelhavet tar humlorna siesta från matsamlandet mitt på dagen vid de tillfällen då solen steker för mycket för deras smak.
Bakkroppen är kallare än mellankroppen och när värmen gör sig alltför påtaglig pumpar humlan över kallt blod bakifrån och fram. Om boet blir för varmt är det genast några arbetare som agerar fläktar genom att ställa sig i öppningen och vifta ut värmen. Ju högre temperatur i boet, desto fler humlor som viftar.
vilken fantastisk bild!
Den fick jag tillfälle att ta hos er. Men faktum är att jag såg något konstigt på en del humlor som surrade där i den vackra vårljungen när jag tittade på bilderna. Jag undrar om de kanske har någon sorts parasiter på sig. Nästa vecka ska jag gå på vårvandring anordnad av naturhistoriska museet och få träffa en biolog. Då ska jag passa på att visa bilderna och fråga.
”I går räddade jag en humla från drunkningsdöden. Den låg på rygg i en vattenpöl och viftade med benen. Försiktigt tog jag tupp den och la den på handryggen för att den skulle torka. Efter en liten stund flög den sin väg. Det var dagens händelse för mig”
berättar Anne per telefon
Vilken underbar liten berättelse du delar med dig av – vacker, kärleksfull och tragisk samtidigt. Jag tror de flesta människor skulle må bra av att rädda en humla då och då och tänka till på naturen och livet runt omkring oss.
Hej Åsa, nu har jag läst din berättelse om humlan. Visste du att man kan träna dem? Jag kan återkomma om du är intresserad med en rolig berättelse om humlor i lusthusets gamla fågelholk.
För övrigt tycker jag att det var så humla roligt att läsa din blogg om NATUREN. Som en din mammas ivrig elev tycker jag det lika roligt som du att skriva om naturen. Fortsätt med det. Du kan det. Vad du kan!
Hej! O så spännande, jag vill gärna läsa och låta mina bloggföljare få veta mer och humlorna i holken på lusthuset. Hur kan man träna ett samhälle med humlor? Och tack för dina fina ord. Så småningom blir det mer naturskildringar – jag ska bara få tiden att räcka till för allt jagvill skriva.